Rå brutalistisk design i Indien

Sen Indiens självständighet 1947 har antalet lärosäten ökat från 30 till 550. Det gör Indien till det land med flest lärosäten i världen. I konkurrensen om de allra vassaste studenterna är campus en nyckelfaktor, något landsortslärosätet SPA Vijayawada tagit fasta på. Där satsas det på rå brutalism – en vågad arkitektstil som gör sin comeback runt om i världen men som i Indien aldrig lämnat.

I sydöstra Indien längs med Krishnafloden som mynnar ut i Bengaliska bukten några mil bort ligger Vijayawada. Det som med svenska mått är en bjässe till stad är i ett land med drygt 1,3 miljarder medborgare blott landsbygd. Vijayawada med sina drygt 1 000 000 invånare hamnar på 43e plats över Indiens folkrikaste städer och är känd som en andlig stad med heliga monument och tempel men har sedan millenniumskiftet börjat omtalas för helt andra saker så väl lokalt som globalt. Staden rankas i dag som den nionde bästa indiska staden att bo i och är Indiens – och världens - tionde snabbast växande stad enligt en rapport från Oxford Economics där topplistan domineras av indiska städer.  

Långt bort från Bombay/Mumbai (100 mil), New Delhi (180 mil), Calcutta/Kolkata (120 mil) och lite avsides från metropoltriangeln Hyderabad, Bangalore och Chennai har School of Architecture and Planning Vijayawada (SPAV) – ett av Indiens tre specialistuniversitet inom arkitektur och planering – skapat ett universitet som dragit åt sig världens blickar för dess iögonfallande och mångfaldigt prisade arkitektur. 

- Trots att SPAV är ett ungt institut har vi växt stadigt. Vi har framgångsrikt lyckats förmedla den rättvisande bilden av lärosätet som en institution i toppklass för utbildning och forskning inom arkitektur och planering så väl nationellt som internationellt, säger SPAV-direktören Dr Minashi Jain till Times of India. 

Passiv design röner framgång

SPAVs rektangulära skepnad, dess avskalade formspråk och bruk av simpla material ligger i linje med de brutalistiska principerna och står i bjärt kontrast till den gröna omgivningen på det ekovänliga campuset. Genom håligheter i betongkroppen släpps dagsljus in och skapar rum med olika funktioner längs med byggnaden. I utveckling av svenska fastigheter är kallt väder en faktor som alltid beaktas. I bjärt kontrast mot våra svenska förhållanden har man i stora delar av Indien bekymmer med ett hett och fuktigt klimat varför indiska arkitekter, och så även vid bygget av SPAV, börjat laborera med perforerade väggar för att passivt kyla ner anläggningen. Den smarta designen tillsammans med ett effektivt bruk av solpaneler, dagvatteninsamling och ett grönt tak ledde till GRIHA (Green Rating for Integrated Habitat Assessment) Exemplary Performance Award 2018 i kategorin “Passive Architecture Design”. 

Svävande trappor intill pelarna och de naturliga ljuskällorna sammanbinder lärandemiljöerna på de olika etagen och lokal tandursten, en lokal naturlig kalksten, har använts till golv. Flexibla innergårdar med grönska skänker helheten ytterligare en dimension i form av sitt bruk som informell lärandemiljö och som andrum. 

- Designen av den yttre fasaden påminner om en offentlig byggnad och på insidan utforskas rummet spatialt ur ett didaktiskt perspektiv genom att skapa en mänsklig fasad anpassad för en engagerad grupp studenter, säger en av grundarna av arkitektfirman Mobile Offices till Dezeen.

PDPU Campus är ett av många indiska campus med brutalistisk design.

PDPU Campus är ett av många indiska campus med brutalistisk design.

Creative Commons

Del av en större trend

Efter andra världskrigets slut påbörjades en uppbyggnad av länderna som deltagit och lidit materiell skada. I dessa kärva tider föddes brutalismen, en stil där funktion med raka linjer och enkla materialval sattes i första rummet och där de rådande estetiska idealen fick stå tillbaka. Särskilt i Storbritannien fick stilen fäste och Indien som fram till 1947 var koloniserat av britterna tog efter. 

De lärda tvistar ännu om ursprunget till begreppet brutalism där vissa hävdar att det syftar på att byggnaderna är brutala och andra menar på att det härrör från franskans béton brut (rå betong). Vad vi vet med säkerhet är att stilen var populär i ca 20-30 år från 1950-1980 innan den omhuldade nydanande stilen av sin samtid kom att ses som en grotesk avart på arkitektur. I mitten på 2010 talet kom det skamfilade ryktet att börja ändra skepnad, byggnaderna började pryda coffee table books och spridas via sociala medier. I dag talas det på sina håll närmast om en renässans för brutalismen. 

- Det är inte mycket som skyler. Det är inte så mycket lögner, förklarar Richard Battye, chefsarkitekt vid renoveringen av det välrenommerade brutalistiska konserthuset Queen Elizabeth Hall i London, för arkitekturtidningen Leaf Review och utvecklar:

- Det är väldigt lite smink av fasad. Det är vad som gör brutalism attraktivt för mig – det är ett väldigt ärligt uttryck och användande av material. 

Brutalismens charm resonerar Battye ligger i det funktionella samt i att insidan i någon mån ger utsidan en chans, det är kreativiteten inuti byggnaden som skänker dess yttre dess glans. Arkitekterna bakom SPAV, Shantanu Poredi och Manisha Agarwal, intervjuas i samma artikel som Richard Battye. Shantanu Poredi menar på att brutalismen är ett arv efter britterna och en del av de indiska arkitekternas DNA. 

- Vi har alla växt upp med det här arvet. Som nybliven arkitekt präglades jag av idealen om betonganvändning, det blir till slut ens hemmahamn, säger Shantanu Poredi till Leaf Review.

Och nog har han en poäng alltid. PDPU, IIT Delhi, IIM Bangalore, IIM Ahmedabad, FLAME Pune, Panjab University är alla exempel på hur brutalismen är en stil som går hem i Indien.