Grottmänniskan i dagens lärandemiljöer

                            Hallå, vakna, utvecklingen går framåt och vi måste utvecklas med den! Så kan man kort sammanfatta hjärnforskaren Katarina Gospic tankar om dagens lärandemiljöer.
– En inlärningsmiljö behöver inte nödvändigtvis vara en fysisk plats. Det handlar kanske inte om bord och stolar utan om tekniken och då är det helt andra rum vi behöver bygga, säger hon. 
                        

När grottmänniskan gick på savannen och spanade efter något att samla eller jaga var det av yttersta vikt att hjärnan genast meddelade ett avvikande ljud eller en rörelse i periferin. I dag gör denna funktion i hjärnan att vi ständigt tappar fokus. En vanlig dag tittar vi på vår mobil ca 150 gånger, ungefär var sjätte minut. Varje gång vi blir störda av ett pling eller en lysande display tar det knappt en halvtimme att återfå fokus. Deltagarna nickar igenkännande när Katarina Gospic, läkare (M.D.), forskare (Ph.D.) och fysiolog (M.Sc.) med mer än tio års erfarenhet av hjärnforskning, talar. Hon menar att vår digitala utveckling går i rasande fart men samtidigt inte. Vår hjärna är likadan som den våra förfäder hade för 40 000 år sedan, kort och gott omodern i en digital omvärld.  För att ändå hinna med och vara effektiva försöker vi göra flera saker samtidigt och vi är uppkopplade dygnet runt. I kölvattnet av detta har sjukskrivningar till följd av stress ökat med 100 procent.

– Det är som om vår hjärna hoppar från ett ställe till ett annat. Som om vi istället för att promenera till affären för att köpa fredagsmys skulle hoppa jämfota, en enkel uppgift blir istället ineffektiv och komplicerad, säger Katarina Gospic.

När vi istället gör en sak i taget är vår hjärna som allra mest effektiv och vi presterar snabbare. Upp till dubbelt så fort faktiskt. Men innebär det att all teknik är av ondo? Nej, det menar Katarina Gospic inte, teknik är bra om det används på rätt sätt och här kan vi utvecklas mer och dra nytta av de innovationer som finns.

 

» Det är som om vår hjärna hoppar från ett ställe till ett annat. Som om vi istället för att promenera till affären för att köpa fredagsmys skulle hoppa jämfota, en enkel uppgift blir istället ineffektiv och komplicerad. «

Katarina Gospic, Läkare (M.D.), forskare (Ph.D.) och fysiolog (M.Sc.)

Fyra väggar, tak och golv

Så vad är det som ett fastighetsbolag egentligen säljer och vad är viktigt i arbetet med att bygga kunskapsmiljöer där lärandet och arbetet står i fokus? Det är ”det andra”, det bortom väggar, tak och golv. Det fysiska huset är bara en liten del av vad som utgör framtidens lärandemiljöer.

Hjärnan behöver tillgång till naturen, en utsikt över berg eller träd och skog. Det lugnar oss och får oss att arbeta bättre och till och med bli friskare snabbare vid sjukdom. I en urban miljö går det att simulera natur genom att flytta in växter i kontoren och klassrummen eller kanske flytta ut sitt arbete. En kvarts promenad i naturen gör att vi återhämtar oss från stress och kan fokusera bättre.

– Ljus är otroligt viktigt, säger Katarina Gospic. Ljus styr hela vår dygnsrytm och i ett klassrum som ligger på solsidan presterar studenterna upp till 20 procent bättre än i lokaler som ligger i skuggan.

Hjärnan fungerar som den alltid gjort, den är effektiv när solen gått upp och går ner i viloläge när solen gått ned. Men elektrisk belysning och datorskärmar gör att vi inte längre är beroende av att arbeta under dygnets ljusa timmar, vilket går ut över vår prestation. Bristen på dygnsrytm har stört våra sömnmönster och sedan 1980-talet har sömnproblemen ökat markant.

– Ljus är otroligt viktigt, säger Katarina Gospic.

Avslappnande miljöer bidrar till kreativitet

I inomhusmiljöer, och särskilt i nordligt belägna länder som Sverige, finns det tekniska hjälpmedel som kan hjälpa oss att tillgodose hjärnans behov. Artificiellt solljus och mycket fönster i en fastighet kan göra att vi både mår och presterar bättre. Powernaps är ett annat effektivt sätt att hjälpa hjärnan på traven.

 – Korta tupplurar direkt efter inlärning gör att vi lär oss mer och kommer ihåg bättre, säger Katarina Gospic. Så om ni nickar till en stund efter min föreläsning kommer ni minnas mer av vad jag sagt, skrattar hon.

 Byggnadstekniskt går det att påverka våra sinnen genom färg och utrymme. Lågt i tak och röd färg gör oss fokuserade medan högt i tak och blå färg gör oss mer kreativa. I undersökningar brukar man prata om de fyra b:na; bed, bathroom, bus och bar (säng, badrum, bussen och baren). Det är i dessa miljöer som människor generellt uppger sig vara som allra mest kreativa. Känslan av att vara avkopplad och tillfreds är viktiga rekvisit för att hitta lösningar, slår Katarina Gospic fast.

– Vi behöver fler relaxytor i våra inlärningsmiljöer, säger hon.

Fotograf: Jenny Hammar
» Vi behöver fler relaxytor i våra inlärningsmiljöer!  «

Katarina Gospic, Läkare (M.D.), forskare (Ph.D.) och fysiolog (M.Sc.)

Dåtid, nutid och framtid

Hur ska vi då tänka när vi bygger framtidens lärandemiljöer? Ska vi bygga sängar i våra fastigheter och införskaffa bussar med plats för inlärning? Så drastiskt behöver det inte bli. Det Katarina Gospic pekar på är snarare att vi måste våga tänka nytt och inte fastna i gamla inkörda mönster. Om man tittar på ett klassrum från 1950-talet och jämför med hur det ser ut idag, har inte mycket ändrats. Vår teknik har däremot gjort stora framsteg och den dator som på 1950-talet tog upp ett helt rum, med minne motsvarande en mp3-låt, har i dag bytts ut till en liten platta med möjlighet att lagra tusentals låtar. Utvecklingen av våra lärandemiljöer och tekniken kanske borde ha följts åt men så har det inte varit.

Förklaringen, menar Katarina Gospic, är att vi har svårt att tänka framtid när vi skapar nybyggnationer. Vi tänker dåtid, och möjligtvis nutid, men att försöka spå framtiden är svårt. Så vi bygger för precis just nu samtidigt som utvecklingen går framåt vilket medför att när det vi byggt står färdigställt så kan spelplanen se annorlunda ut. Av den anledningen tycker Katarina Gospic att det bör byggas flexibelt och innovativt för att möta framtidens behov.

– En inlärningsmiljö behöver inte nödvändigtvis vara IRL (reds. anm. In Real Life, i verkliga livet i motsats till det digitala). Det kanske inte handlar om bord och stolar utan om tekniken, säger hon.

Virtual Reality (virtuell verklighet) kan användas som inlärningsredskap

Virtual Reality (virtuell verklighet) kan användas som inlärningsredskap

Informationsteknik som stödjer lärandet

Hon ger flera exempel på simulerande VR (Virtual Reality, virtuell verklighet) som kan användas som inlärningsredskap. Användaren kan med hjälp av VR-glasögonen som anslutits till en skärm placerad framför ögonen stänga ute allt ljus så att bara bildskärmen syns. Användaren upplever att den befinner sig i en annan verklighet och kan uppleva scenarion utan att vara på plats rent fysiskt.  Exempelvis kan läkarstudenter operera utan att behöva ha tillgång till en fysisk kropp, eller så kan studenter under en konstlektion vandra rakt in i en Salvador Dalí-tavla och uppleva den inifrån och ut.

– Då kanske det är helt andra rum vi behöver bygga, det kanske inte alltid handlar om färgen på väggen i den fysiska världen utan om design i VR, säger Katarina Gospic.

Med AR (Augmented Reality, förstärkt verklighet), i motsats till VR, kan vi istället lägga på ett lager i den verkliga världen snarare än att helt byta ut den. Datorgenererade sinnesintryck som ljud, video eller grafik ger oss tillgång till digital information var vi än befinner oss i form av exempelvis pilar på en telefon som visar oss vägen eller information om objekt. På det här viset kan vi få reda på så väl avancerad information som vardagsinformation genom ett digitalt filter.

Användningsområdena är många. Utifrån dina personliga preferenser och databaser med information kan du få vägbeskrivningar till restauranger utifrån vad tekniken vet att du gillar för mat eller så kan du få reda på art, parningsläte och favoritföda på en specifik fågel.

Så det är alltså inte så att vår grottmänniskomentalitet utesluter modern teknik. Istället kan grottmänniskan och den moderna människan förenas i vetenskapens värld. Ett höj- och sänkbart skrivbord och en ergonomisk stol blir inte så viktigt om vi istället kan gå ut i skogen och läsa våra mail. Trots vår 40 000 år gamla hjärna kan vi jobba fram helt nya kunskapsmiljöer om vi tänker framtid snarare än nu- eller dåtid och ser till att den fysiska utvecklingen av ett klassrum följer med den tekniska utvecklingen och de möjligheter som finns.