Framtidens lärandemiljöer är varierade, hybrida och flexibla

Behovet av att träffas fysiskt för undervisning blev tydligt under pandemin. Nu märks också ett ökande intresse vid lärosäten för frågor om hur man faktiskt ska ta till vara tiden när man väl träffas. Detta visar en ny forskningsrapport, om framtidens lärandemiljöer, som initierats av Akademiska Hus.

Rapporten ”Framtidens lärandemiljöer, en forskningsbaserad översikt” har skrivits av Marie Leijon, lektor vid Malmö universitet och Åse Tieva, lektor vid Umeå universitet. Projektet initierades av Akademiska Hus före pandemin för att få en mer samlad bild av forskningsläget på området och därmed få större möjlighet att på vetenskaplig grund utforma framtidens lärandemiljöer. En slutsats som författarna drar är att vi kommer att se en ökad variation och flexibilitet i utvecklingen av lärandemiljöer. Det finns inte en typ av miljö som fungerar för alla situationer, studenter har olika behov och lärare använder olika pedagogiska metoder.

- Vi måste helt enkelt utgå från vad vi vill att studenten ska lära sig och utforma pedagogik och lärandemiljöer som ger bäst stöd för det, säger Åse Tieva, Umeå universitet.

Forskningen pekar på att det därför är relevant att i högre utsträckning involvera lärare och studenter i utveckling av lärandemiljöer. Att utgå ifrån lärandet är lika viktigt i det fysiska som i det virtuella eller hybrida rummet, som också behöver designas utifrån pedagogik och lärande. När pandemin bröt ut utvidgades projektet och man lade till frågeställning om vilka erfarenheter lärosäten fått i samband med pandemin i relation till lärandemiljöer.

- För oss som är intresserade av frågor om lärandemiljöer så är det klart att detta har varit en intressant period. Plötsligt har frågor som vi haft fokus på länge hamnat högt på dagordningen, även på lärosätenas ledningsnivå, och det ser jag som väldigt positivt, säger Marie Leijon, lektor vi Malmö universitet.

Rapporten har tre delar. I de två senare fokuseras mer på pandemins konsekvenser för utbildning och lärandemiljöer. En undersökning presenteras där representanter för ett urval svenska lärosäten har delat med sig av erfarenheter som de har gjort under pandemin.

I rapportens första del görs en kartläggning och en sammanfattning över forskning om lärandemiljöer 2009-2021. Översikten visar att forskningsfältet lärandemiljöer i högre utbildning växer och att det präglas av en mångfald begrepp, som tolkas olika. Författarna bidrar i och med rapporten till diskussionen genom att presentera tolkningar av begrepp om lärandemiljöer i en ordlista.

Återgång till campus - men inte som förut

På vilket sätt pandemin kommer förändra hur lärandemiljöer bör utformas är såklart svårt att ge ett exakt svar på redan nu. I rapporten hänvisas till forskare som varnar för att “emergency remote teaching” kan bli det nya normala och att vi måste förhålla oss kritiskt till digitaliserade undervisningsformer och ägna oss åt oss kvalitetsutveckling. Det beskrivs också resonemang om hur pandemin innebar en snabb och nödvändig förändring, men att det nu krävs ett mer aktivt agerande för att utforma den utbildning vi faktiskt vill ha. Något som rapportförfattarna håller med om.

- Högskolepedagogiska utvecklingsavdelningar har haft mycket att göra under pandemin och de kommer ha en viktig roll även fram över när vi nu kommer tillbaka till campus, säger Åse Tieva och får medhåll från Marie Leijon.

- Vi har hört många konstatera sedan pandemin bröt ut att vi ska ta med oss de goda delarna in i det nya. Men på vilket sätt? Hur ska det göras? Jag är rädd för att allt för mycket landar på den enskilde pedagogen.

Läs mer