Yteffektiv innovation i grannland - Aaltouniversitetet

Det här reportaget skrevs innan Finland införde social distansering med anledning av covid-19.

När tunnelbanan bromsar in vid hållplatsen Aalto-universitet har vi rest en kvart från centrala Helsingfors. Vi väljer den uppgång som leder rakt in i det nybyggda köpcentrum som kallas A Bloc. Att kollektivtrafik integreras med handel är idag inget ovanligt – men att vi sen kan ta glasdörren mittemellan sushibar och snabbköp och - vips - befinna oss i hjärtat av ett universitet är någonting nytt. Och i koncentrat en illustration av visionen: Aalto-universitetet i kreativ förening med Finlands nästa största stad Esbo.

Tanken är att Otnäs campus framöver ska leva större del av dygnet, fler studenter ska bo på området där man utöver att studera också äter, sportar och roar sig. Bostäder och arbetsplatser ska bli fler och kollektivtrafikförbindelserna förbättras med hjälp av metro och snabbspårväg. Eller som det står på universitetets hemsida: ”Vi är ett samhälle med 20 000 tänkare som arbetar med banbrytande forskning och konst och utbildning av framtida skapare. Kom och förändra världen!”

Det var den attityden som lockade Ville Jokela tillbaks till Otnäs campus där han för 20 år sedan tog examen från det som då hette Helsingfors tekniska högskola. I januari 2020 tillträdde han posten som vd för Aalto-universitetets fastighetsbolag, ett dotterbolag till Aalto-högskolestiflensen, med ansvar för bland annat fastighetsutveckling, campusrelaterade tjänster och lokaluthyrning till universitetets partner och andelsägare.

— Hela Aalto-universitetet tycker jag är en rätt fantastisk skapelse. Hållbarhetstänkandet, den positiva energin. När omvärlden förändras måste vi också göra det genom att tänka på ett nytt sätt, utveckla nya sorters byggnader, säger Ville Jokela.

En illustration: När han tog sin examen var det några få personer som hade mobiltelefon. Idag, när varenda student har egen telefon, har en majoritet av dem dessutom laddat ner appen Aalto Space. I den kan studenter såväl som universitetets personal se vilka utrymmen för studier, grupparbeten och möten som är lediga och bokningsbara på campusområdet. Även studieutrymmen som inte är bokningsbara är utmärkta i appen som också innehåller karta och ett verktyg för att navigera på campus.

Aalto Space är ett exempel i det lilla på hur Aalto-universitetet har tänkt och agerat för att utnyttja sina kvadratmeter mer effektivt och på så vis kunna minska sin uppvärmda yta och därmed kostnader och belastning på miljön. Faktum är att universitetet sedan starten 2010 minskat antalet kvadratmeter med 30 procent. Från 320 000 m2 till 217 000.

— Förutom att öka beläggningsgraden har en åtgärd som Aalto Space gjort det lättare för studenter och personal att hitta rätt typ av miljö för olika sorter aktivitet, säger Ville.

Strävan efter mer effektiv användning av yta i högsta grad är densamma hos Akademiska Hus. Runt 40 procent av CO2-avtrycket globalt kommer från bygg/fastighetsbranschen och på svenska universitet står många byggnader tomma 50-75 procent av dagarna. Den inomhusyta Akademiska Hus behöver till 2050 är helt enkelt redan byggd. Energisparande åtgärder som att installera solpaneler betyder ingenting i jämförelse med att använda den ytan smart.

Frågan ligger i tiden. Ingenjörsvetenskapsakademien i Sverige skrev på DN Debatt (7/2 2020) om hur delning av ytor och befintliga kontorslokaler är nödvändigt i ett hållbart samhälle. Artikeln skrevs med anledning av en rapport från samma organisation och föreslog regeringen några förändringar av regelverk som hade underlättat delning av lokaler.

Åter till Aalto-universitetet. Här är effektiviseringen av yta en bieffekt av att tre högskolor förenats i en. Den viktigaste handlar om värdet man ser i att blanda människor, studenter, lärare, forskare från skilda discipliner och med olika bakgrund. Att det sker någonting spännande och värdefullt i att mötas över förutfattade gränser. Men likafullt; effektiviseringen av uppvärmda lokaler är viktig.

När vi lämnar mötesrummet i Dipoli, den udda skapelse som byggdes 1966 som teknologernas studenthus och idag är universitetets formella huvudbyggnad, är det tillsammans med campusarkitekten Pauliina Skyttä och Satu Kankaala, chef för företagsledning och hållbarhet. Våra guider är upprymda; efter många veckor av grått regn är det knallsol över Otnäs campus. Det är strax in Covid 19 förändrar alla våra liv och majoriteten av världens universitet går över till distansundervisning. Än pågår vanlig vårtermin där studenterna dröjer på stegen i solen och här och var blir stående i klungor utanför entréerna, på nordbors svältfödda vis med ansiktet mot ljuset.

För en förstagångsbesökare är det inte helt enkelt att få grepp om campusområdet och kunna orientera sig. Otnäs campus fick sin början 1948 när finska staten köpte marken för den framtida Tekniska högskolan. Planen för området ritades av arkitekt Alvar Aalto. Pauliina Skyttä berättar:

— Första delen stod klar 1952 och invigdes som inkvartering under olympiska spelen i Helsingfors. Målet med det campus som vi nu håller på att utveckla är att ta avstamp i historien men använda oss av all dagens nytänkande, teknik, formgivning, arkitektur och konst. Att tillsammans med Esbo stad skapa en miljö för samarbete mellan forskning, innovationer, utbildning och konst, säger hon.

Som ett slags nav ligger metrostationen som sitter ihop med det nybyggda köpcentrat som i sin tur sitter ihop med Handelshögskolan och Högskolan för konst, design och arkitektur. Även teknologerna har en egen byggnad - men i övrigt är i stort sett alla bibliotek och studierum öppna för studenter från alla discipliner. Likaså experimentverkstaden Aalto Design Factory och Harald Herlin-lärcentret (se separata artiklar i följetong).

När Aalto grundades 2010 var det främst administrativt som de tre högskolorna inom konst, teknik och ekonomi blev till ett enat universitet. Sedan dess har de olika högskolorna allteftersom flyttat ihop på campus. Hösten 2015 flyttade bland annat kandidatprogrammen för konst, design och arkitektur till Otnäs campus. Sommaren 2018 intog alla institutioner på Högskolan för konst, design och arkitektur den nyligen färdigställda byggnaden Väre som är den som gränsar till köpcentrum och tunnelbanestation. Ihop med den sitter byggnaden som Handelshögskolan flyttade in i så sent som i februari 2019. Det är alltså bara under det senaste året som Aalto-universitetet fullt ut förverkligat idén med att förena de olika högskolorna till samma plats.

En mer avslappnad klädstil hos ekonomistudenterna, fler Marimekkoväskor över axeln på teknikstudenter? Riktigt vad sammanslagningen kommer att få för betydelse på ett innovationsplan är svårt att säga. Aalto Design Factory, Harald Herlin -lärcenter och A Grid är exempel på verksamheter på campus som underlättar möten och till viss del är utformade med just det som syfte.

— Om mina kollegor var pigga på att flytta hit till Otnäs campus?

Timo Saarinen, professor i informationssystem och elektronisk handel, vid Handelshögskolan, skrattar högt åt tanken.

— Motståndet var enormt! Varför i hela friden skulle Handelshögskolan flytta från Tölö i centrala Helsingfors till Esbo två mil utanför? Många av professorerna tyckte det var hur dumt som helst. De oroade sig för att det var långt hemifrån, att de kanske inte skulle få parkeringsplats - dessutom hade ryktet gått om att de eventuellt inte skulle få egna arbetsrum, säger Timo.

Även om en del av personalen kunde se att det fanns en poäng i både flytt och smartare användning av yta tyckte de förändringen kunde vänta tills det att just de gått i pension.

Enligt Ville Jokela, vd för universitetets fastighetsbolag, illustrerar attityden det som varit tuffaste utmaningen i arbetet med att effektivisera användningen av Aalto-universitetets lokaler: det generella motståndet mot förändringar.

Professor Timo Saarinen har själv varit anställd på Handelshögskolan sedan 1983 och var en av dem som i de gamla lokalerna hade ett eget rum på 50 kvadratmeter. Och som i ärlighetens namn inledningsvis också var rätt skeptisk mot såväl flytt som mindre egen yta.

— Men jag som professor reser en del, läser mycket - vilket jag lika gärna kan göra hemma - jag har möten och undervisar. Precis som många av mina kollegor använde jag mitt tidigare arbetsrum mest för att hänga min jacka i, det var ju galet, säger Timo.

De stora arbetsrummen, även hans, användes också till förvaring av ett yrkeslivs samlade material och som bibliotek.

— Men till stor del hade vi professorer samma böcker och när exempelvis lagboken finns digital måste kanske inte alla sitta med sitt eget exemplar i hyllan, säger han.

Hur som helst – trots protester – flytt blev det.

I det nybyggda huset på Otnäs campus har personalens individuella arbetsrum krympt till cirka tio kvadratmeter vardera. Istället för privata utrymmen byggdes det generöst med mötesrum av varierande storlek. Studenterna har tillgång till de flesta utrymmen, det är ljust och öppet, dörrarna står öppna och människor flödar fritt genom byggnaden. Tanken var att komma bort från kontorskänslan som rådde i den tidigare lokaliseringen.

I dagens entréplan, det som nås direkt från tunnelbanestationen, sitter en karta som visar vilka delar av huset som hör till Högskolan för konst, design och arkitektur respektive Handelshögskolan. Vilka delar av huset som rent formellt är gemensam studieyta för de olika disciplinerna. Här finns också ett fik som är öppet även för allmänheten, även om det känns som att det främst nyttjas av studenter.

— Studenterna vill att så mycket som möjligt är öppet 24/7 och vi vill att studenterna ska vara här och inte försvinna iväg till kaféer eller hem för att plugga, säger Timo Saarinen som berättar att man just därför efter hand stämt av med kaféinnehavaren för att justera öppettider och utbud. Idag serveras lättare mål som soppa också senare på kvällen och priserna på kaffe, det för finländare så viktiga, har sänkts.

Och hur gick det, vad sa dina kollegor efter flytten?

— Efter en vecka i de nya lokalerna var det en professor som konstaterade att han mött fler av sina kollegor under den tiden än vad han gjort på ett år i de gamla lokalerna, säger Timo Saarinen.

Ibland är yteffektivitet och innovation helt enkelt samma sak. Åtminstone om man tror att det är möten mellan människor, gärna med olika utgångspunkter och perspektiv, som är grogrunden för innovation.

När Timo Saarinen, ska fotograferas utanför Handelshögskolan undrar han muntert vilken attityd fotografen önskar; amerikanskt (stort leende) eller finsk (mycket allvarsamt).

Av de magisterstudenter som sökt till höstens kurser har närmare 40 procent examen från ett annat land än Finland. De internationella studenterna utgör en allt större andel av studenterna på Aalto-universitetet. Antalet sökande till de engelskspråkiga kandidatprogrammen ökade med över 50 procent sedan ifjol. Lunchalternativen i Handelshögskolans matsal denna tisdag spänner över traditionell finsk ärtsoppa med pannkaka via grillad kyckling till mer mellanösterndoftande couscous med rostade grönsaker.

Att kurvan över internationella studenter stadigt stiger har Aalto-universitetet inget entydigt svar på men en ”mycket hög utbildnings- och forskningsstandard” inkluderande högteknologisk utrustning tror de starkt bidragit till god placering i internationella rankingar. Tvärvetenskapliga utbildningsmöjligheter och ”openminded” är ord som återkommer hos de internationella studenter, från Indien, Mexico och Portugal, vi frågar under dagen.

Nu har sammanlagt sex högskolor varit på samma geografiska plats under ett år. Vi ser med spänning fram emot att följa Aalto-universitetets utveckling.