Uppsala universitets rektor: ”Framtidens universitet är hållbart, välkomnande och öppet”

                Universiteteten bidrar med viktig ny kunskap för en mer hållbar värld genom forskning och utbildning, men ska som organisation också leva som forskarna lär. Det menar rektor Eva Åkesson och berättar om ett omtag i arbetet med hållbarhetsfrågor vid Uppsala universitet. En del i det arbetet är ett nytt samarbetsavtal med Akademiska Hus. 
            

         I samarbetsavtalet med Akademiska Hus har vi satt hållbarhetsfrågorna högt på agendan. Det är bra. Sedan ska man komma ihåg att detta är ord på ett papper och att det är vad vi faktiskt gör som räknas. Men det är en viktig gemensam avsiktsförklaring som vi nu kan utgå ifrån.

Samarbetsavtalet som slöts under 2019 handlar bland annat om mer hållbara campusområden och en treårig handlingsplan har tagits fram. I planen finns en rad åtgärder kopplat till energi, hållbar mobilitet, grönare och skönare campusmiljö. Handlingsplanen ska förnyas var tredje år och kan då utgå ifrån samma eller nya prioriterade hållbarhetsområden.

– Som universitet tar vi ett stort och viktigt samhällsansvar inom hållbarhet genom vår utbildning och forskning. Men vi måste också leva som vi lär och har därför gjort ett omtag i vårt hållbarhetsarbete för att prioritera de insatser som ger mest effekt. Greta Thunberg säger ”lyssna till forskarna”. Det måste även vi göra, så långt det går, när det gäller våra egna klimatavtryck. Vi lyssnar också till våra studenter som är starkt engagerade i de här frågorna.

Första kvinnliga rektorn vid Uppsala universitet 

Efter 500 år fick Uppsala universitet sin första kvinnliga rektor i december 2011. Eva Åkesson blev också den första på den positionen som inte själv studerat i Uppsala. Hon blev doktor i kemi 1989 vid Umeå universitet, sedan professor och prorektor i Lund innan hon kom till rektorsjobbet i Uppsala.

Hur känns det att vara rektor vid ett lärosäte som funnits sedan 1400-talet?

– Ansvarsfullt och förpliktigande, men det är framför allt stimulerande och inspirerande att bygga vidare på en lång historia och veta att det vi gör idag får betydelse en lång tid framöver. Att vi är en länk i en kedja. De beslut vi tar är inga tomtebloss, detta är en kunskapsmiljö som ska finnas och utvecklas vidare länge. Det gör att vi tar vårt uppdrag på stort allvar när vi nu planerar hur universitetet ska utvecklas i staden inom projektet Utvecklingsplan 2050. 

I slutet av 2019 skickades ett förslag på utvecklingsplan med sikte på år 2050 på remiss, både inom universitetet och till en rad aktörer i Uppsala. Syftet med projektet är att skapa en vision och riktning för hur universitetets fysiska gestaltning ska utvecklas och man vill få in mångas perspektiv och synpunkter för att landa i en så bra plan som möjligt. Eva Åkesson har sitt kontor i Segerstedthuset, en av universitetets nyaste byggnader som samlar medarbetare som tidigare satt utspridda på 13 olika platser. En samlokalisering som gett bättre förutsättningar att ge kärnverksamheten ett bra stöd, menar Eva Åkesson. Platsen där Segerstedthuset byggts utsågs redan under 1800-talet som lämplig för lärosätets expansion. 

– Att veta att de redan då tänkte på universitetets expansion har inspirerat oss att göra detsamma. Vi behöver tänka långsiktigt, de beslut vi tar idag kommer att ge avtryck i många år framöver. Därför startade vi det här stora projektet, med väldigt många medaktörer, för att tänka kreativt om hur vi ska se ut i framtiden.

Universitetet ska vara öppet och välkomnande

Uppsala stad förknippas med universitetet och är en utpräglad studentstad. Universitetet å sin sida identifierar sig som ett universitet i staden, både i Uppsala och i Visby. Detta är också något man tar fasta på i utvecklingsplan 2050.  

– Jag tror att de flesta som känner till Uppsala också känner till universitetet, vi är hopknutna. Vi har fin samverkan med staden, både här och på Gotland. Vi berör många och därför vill vi inkludera många när vi väljer hur universitetet ska utvecklas.

Som lärosäte med traditioner och anor är det kanske extra viktigt att öppna upp, tror Eva Åkesson. Annars finns en risk att unga människor som inte själva har akademisk bakgrund inte ser universitetet som något för dem. Där kan den fysiska gestaltningen ha en viktig roll.

– Vi har många kulturevenemang i staden och många tar del av vårt utbud utan att reflektera över att de är på universitetet. Men vi måste jobba än mer aktivt med att vara ett öppet universitet i alla bemärkelser. Är det välkomnande, känner jag att jag får komma in här? Ses vi som en öppen och intresserad samarbetspart och arbetsgivare?

I tider av alternativa fakta och fake news, tror du att det extra viktigt att som universitet nå ut brett med forskningsresultat?

– Ja, och därför är jag väldigt glad att vi finns i staden. Sedan gäller det alltid att tänka nytt och utveckla arenor och uttrycksätt så att vi kommer mer i samtal med vår omvärld. Ibland kan jag tycka att akademin alltför ofta helst vill berätta hur världen är beskaffad. Det är mer intressant om vi kan nå en dialog. Vi jobbar exempelvis med så kallade ”AIMdays”, där vi lyssnar och fångar upp andras frågor och låter dessa bli utgångspunkten för ett samtal, som ibland leder till samarbete. 

Akademiska Hus lanserade under 2019 koncept för co-working på campus. Under 2020 kommer liknande initiativ startas vid Karolinska Institutet och vid Umeå universitet. 

Tror du att co-working och ytor för korta hyreskontrakt kan vara något för er? 

– Det är bra med nya former av mötesplatser. Vi har detta till viss del idag, att mindre företag finns närvarande i och omkring våra campusområden, men det kan absolut bli mer. 

Vad skulle du säga är den främsta styrkan i den fysiska miljön och utformningen av Uppsala universitet idag? 

– Jag skulle säga att det är spännvidden som är vår största fördel. Att vi lyckas bevara och använda de historiska byggnaderna, men samtidigt vågar testa nytt. Vi har hela bredden. Vårt universitetshus från 1800-talet, som fortfarande används för sitt ursprungssyfte. Humanistiska teatern, en otroligt populär byggnad med den nyaste och finaste tekniken för dialog. Ångströmlaboratoriet, där den nya delen nu börjar växa fram med en fantastisk och gränsöverskridande miljö inom naturvetenskap och teknikforskning. Och Segerstedthuset, som har samlat stöd och service under samma tak och samtidigt blivit en ny och lättillgänglig plats för möten mellan olika delar av universitetet.

Vilken betydelse tror du att den spelar, den miljö man visats i för att studera eller arbeta?

– Platsen, den fysiska miljön och hur den påverkar en, är väldigt betydelsefull. Jag måste säga att vi – Uppsala universitet – är lyckligt lottade. Både Uppsala och Visby har fantastiska campusmiljöer med en mix av lång historia och nytt som ligger i framkant. Det finns också vackra miljöer mellan husen, i Uppsala har vi bland annat Botaniska trädgården. I den ofta stressiga tid vi lever i blir miljön vi har omkring oss allt viktigare.

Om du ska välja ett område där du ser ett behov av förändring eller utveckling, vad skulle det vara? 

– Vi har tydligt sett att våra studenter har betydligt större närvaro på universitetet än tidigare, att de vill sitta tillsammans och studera. Inte bara gå till ett labb eller en föreläsning och sedan åka hem. Vi behöver bra ytor för detta, där studenter kan studera och umgås tillsammans. 

Känner du att ni ger de förutsättningarna idag? 

– Jag skulle säga att detta definitivt är work in progress och att det verkligen gäller att vi har örat mot rälsen och lyssnar till studenterna. Det är 

nödvändigt för att kunna ge dem så bra studiemiljö som möjligt. Vi behöver tänka på hur vi människor fungerar och ha ett mer holistiskt förhållningssätt – det tror jag är viktigt för framtiden. Det är lättare att vara en bra lärare, forskare eller student om man mår bra. Det handlar till exempel om att erbjuda vackra omgivningar, med sammanbindande gå-stråk där man kan ta sig tid att reflektera med natur och grönska omkring sig.

Ett annat område med utvecklingspotential är studentbostäder. Akademiska Hus bygger nu över 500  studentbostäder i Ultuna och Rosendal. Ett välkommet tillskott, men inte tillräckligt menar Eva Åkesson.

– Nej, det behövs mer. Vi har mycket stor ökning av internationella studenter som också behöver någonstans att bo. Det är mycket bra att Akademiska hus nu bygger, men det kommer inte att räcka. Det här är en fråga och diskussion som pågått länge. Det har visserligen blivit något bättre på senare år, men några hundra bostäder löser tyvärr inte den här frågan.