Örebro universitets rektor: Mindre betong – fler mötesplatser

                Sedan han blev rektor vid Örebro universitet har han börjat föra en kamp mot betongen till förmån för mer grönska på campus. Han vill också skapa fler platser för olika gränsöverskridande möten. Hans senaste vision är en Innovationsarena som skall ge ännu bättre förutsättningar för forskare, studenter, företag och samhällsaktörer att mötas på campus och berika varandra. 
            

– Förutom att bedriva forskning och utbildning så har vi som lärosäte också ett uppdrag att samverka med det omgivande samhället och se till att våra forskningsresultat kommer till nytta. För att bidra till detta så har vi idag olika innovationsstödjande och entreprenörsskapsfrämjande organisationer. Vi har bland annat ett holdingbolag, som i sin tur har olika dotterbolag. Vi samarbetar med två kommuner och Region Örebro Län i något som heter Alfred Nobel Science Park. Vi har de här aktörerna inplacerade i ett hus där det nu börjar bli väldigt trångt och där de börjar kännas lite anonyma.

Visionen är därför att skapa en Innovationsarena, där befintliga innovationsstödjande aktörer ska få plats för att ge stöd till forskare att realisera sina idéer. Men det ska också finnas plats för start-ups, och spin-in-företag.

– Man ska kunna få plats här om man inom sitt företag eller verksamhet vill sitta nära forskare och studenter. Vi vill också ha en plats där studenter ska kunna testa sina kreativa idéer och där de kan möta olika aktörer. Vi har dessa ingredienser redan idag till viss del i våra utbildningar, att studenter får möta olika samhällsutmaningar, det kan vara inom äldreomsorg, miljöfrågor eller annat. Jag skulle vilja att detta får en fysisk plats som stimulerar till fler och mer utvecklade innovationer.

Johan Schnürers förhoppning är att Innovationsarenan skall skapa mer öppenhet och brygga över från akademin till det omgivande samhället. En yta som skulle ge möjlighet för studenter från olika inriktningar att mötas kring utmaningsdrivna innovationsmoment i sina respektive utbildningar, med stöd av coacher från universitetets innovationsstödjande delorganisationer. För att en sådan plats ska bli riktigt bra krävs genomtänkta och ändamålsenliga lokaler, menar Johan Schnürer.

– Då är det viktigt att miljön också stimulerar till detta. Det är något av ett systemfel enligt mig, att vi inom lärosätena inte tar till vara den kreativitet som finns hos våra studenter. Den kan vara helt avgörande för nya innovationer! Men ska en och samma arena kunna fungera samtidigt för en 65-årig riskkapitalist, en 40-årig patentingenjör och tre stycken studenter med vildvuxna idéer, då krävs det något riktigt bra. 

Vilka är de största fördelarna med ert campus som det ser ut idag?

– Att det är samlat och att det finns en närhet. Det är lätt att gå in i ett seminarium i ett annat ämne, det är lätt att röra sig mellan institutionerna. Det är lätt för mig som rektor att möta stora delar av verksamheten, vi har ju ett campus vid universitetssjukhuset och ett i Grythyttan också, men annars så finns allt samlat här. Det är inte så höga hus. Det är ljust och det finns en grönska här som betyder mycket. Jag har börjat föra en kamp mot betongen, som varit lite för framträdande vid entrén till universitetet, säger han och tar med mig bort till ett fönster för att visa. 

– Den gröna tårtbiten och det ovala området som du ser där nere, det är nytt för att mjuka upp den här platsen något. Tidigare var det helt och hållet grus och grå betong. Vi ska fortsätta på det här spåret, mer växter ska planteras för att göra detta till en mer trivsam plats att vara på. 

Tanken med torget nedanför fönstret där vi står var egentligen att det skulle bli en naturlig mötesplats och en tydlig entré till campus, men Johan Schnürer tror att valet med betong och singel som huvudsakligt underlag var feltänkt.

– Det har inte blivit den mötesplats som det var tänkt att vara. Det blir inget trivsamt mikroklimat med bländande ljus från betongen om sommaren. Gradvis kommer vi göra detta till en grönare plats och då blir det förhoppningsvis fler som samlas och möts här med. Det finns många skäl till att undvika stora hårdgjorda ytor, det ger sämre mikroklimat och minskar vattentillförsel till grundvattnet. Dessutom mår ju människor bättre av grönska. Så det kommer jag att fortsätta att driva. Det var väldigt grått just här när jag kom, nu har vi flyttat fram de gröna positionerna något och det är viktigt för mig. 

Man märker att grönskans betydelse på campus är en hjärtefråga för Johan Schnürer, något som kanske tog form under hans år vid Sveriges Lantbruksuniversitet.

– De landskapsarkitekter vi utbildade där hade mycket studier om just detta. Man jobbade bland annat med rehabiliteringsträdgårdar och grön terapi och kunde visa att det faktiskt hade väldigt positiv effekt. Jag tror också att det ligger ganska mycket i den svenska folksjälen att man gärna går ut i naturen. Naturens läkande kraft är ju ett gammalt uttryck och jag tror att det är viktigt att vi tar med det i våra stads- och campusmiljöer. Men också att det samtidigt är tillräckligt hög intellektuell densitet, att människor är tillräckligt nära varandra för att det ska bli någonting bra utav det hela. Kan man då hitta fina tekniska lösningar för detta, med bra arkitektur och bra landskaps- och inredningsarkitektur, så är det något vi ska sträva efter.

En promenad på campus ger Johan Schnürer rätt, det är en öppen stämning och gott om områden för studenter och forskare att mötas.

– Man ser på studenterna vilka platser de trivs på, det finns några bryggliknande avsatser där många brukar sitta för att umgås, även inomhus finns många platser för att mötas.

Förutom i det gröna så finns det ju även något rogivande i musiken, som Musikhögskolan bidrar mycket med vid Örebro universitet. Bland annat ger deras studenter och lärare gratiskonserter och övningskonserter, dels på luncher, dels kvällskonserter.

– Klockan 19 på torsdagar brukar jag gå direkt från kontoret, sätta mig en timma och lyssna till vacker musik. Klassisk eller modern. Det tillför campus väldigt, väldigt mycket. De kan också spela i olika sammanhang, så som examenshögtider och liknande. En fantastisk tillgång. Även gastronomin i och med hotell- och restauranghögskolan bidrar mycket och ger ytterligare en fin dimension till det här universitetet. Vi har en bra bredd, allt från medicin till mat. Från juridik till gymnastik och idrott.

En framtidsfråga som alla lärosäten står inför är hur framtidens lärandemiljöer bör utformas. Frågan är extra aktuell vid Örebro universitet där det är ett uttalat strategiskt fokusområde, att bygga framtidens lärarutbildning. 

– Lärarutbildningen har idag ingen given plats hos oss utan är lite utspridda. En egen plats, utformad för just dem, skulle också vara identitetsbyggande för hela den utbildningen. Så det är också en ambition att få till. 

Frågor om framtidens lärandemiljöer berör också balansen mellan klassiska föreläsningssalar, labbytor, flexibla hörsalar och vilken nivå av digitala hjälpmedel man vill erbjuda. Detta är viktiga frågor för alla lärosäten och för Akademiska Hus, som enligt Johan Schnürer borde vända sig till en särskild avdelning vid hans lärosäte. 

– Vi har fördelen av ett särskilt centrum för pedagogisk utveckling med mycket kompetenta medarbetare. Nyligen har vi dessutom tillsatt åtta universitetslektorer som  ska ansvara för utveckling av högskolepedagogisk utbildning inom sina ämnen. En satsning som är unik i sitt slag och personer som jag tänker skulle kunna vara ett bra bollplank för Akademiska Hus när det gäller hur lokaler och fysiska miljöer bör utformas. 

Själv är han till stor del van vid gradängsalar och vanliga seminarierum, men också från laboratorieundervisning. Som naturvetare blir ju båda delar naturligt. 

Jag har både studerat och senare undervisat i biologi, kemi, mikrobiologi med mera. Mycket labbande, som har sin speciella pedagogik och som ger väldigt många dimensioner till lärandet när du både lär dig praktiska handgrepp, när du lär dig att ställa frågor till biologin eller kemin. Då lär du dig på ett sätt som kompletterar det du lär dig om på föreläsningar och i böcker. Ändå, så tror jag, att det finns väldigt mycket som talar för den klassiska föreläsningen. Om man har något sånär förberedda studenter och naturligtvis en ännu mer förberedd lärare, så är det en bra undervisningsform som har stått sig över tid. Den behöver inte läggas på soptippen, men den behöver kompletteras. Extra viktigt för de utbildningar där man inte har det här laborativa, som ju är ett annat sätt att närma sig ett ämnesområde. 

Tack för samtalet, Johan Schnürer. Något mer du vill passa på att tillägga?

– Väldigt roligt att vi har startat projektet, Örebro campus Lab. Att vi tillsammans får fokusera ännu mer på campusutveckling med Akademiska Hus. Då kan våra idéer inom det här området snabbare plockas upp, och därför ser jag det som en stor förmån att gå in i det här projektet. Kan det dessutom leda till att vi använder lokalerna smartare ur ett energiperspektiv så är det ju en stor vinst i sig.