Här får växter en andra chans – en återbrukspark i Göteborg

Högst upp på Medicinareberget i Göteborg ligger Sveriges första återbrukspark i ordets bokstavliga bemärkelse. Här har nämligen buskar och träd som räddats från avverkning fått en plats där de kan mellanlanda innan de planteras om på ett nytt ställe.

Therese Persson, markförvaltare på Akademiska Hus och ansvarig för parken, visar runt bland odlingsbäddarna där det växer stora rhododendronbuskar, syrenbuddleja, krypidegran och en rönn.

– När förberedelserna inför byggstart av Handelshögskolans nya byggnad började vintern 2020, skapades ett samverkansprojekt med Återbruk Väst, där man först tittade på vilka byggmaterial som kunde återanvändas från de gamla lokalerna innan de revs. Sedan gick man vidare och tittade på utemiljön också, berättar hon.

Att återbruka växter är något som ska in i våra campus- och utvecklingsplaner, och blir något som jag tar med mig i mitt uppdrag --------------------- Karolina Ganhammar, Fastighetsstrateg, Göteborgs universitet

Då fanns ingen ny permanent plats planerad för växterna, alternativet var att avverka. Men så kom man att tänka på den lilla parkytan på Medicinareberget, bara någon kilometer bort fågelvägen. Tänk om växterna skulle kunna få en tillfällig placering där? Från idé till flytt gick det fort.

Therese Persson prioriterade att få med växter som det fanns förhållandevis många exemplar av. Det är bra när man planerar nya grönytor.

– Det är inte optimalt att flytta växter mitt i vintern, men just den vintern var mild, så växterna klarade sig fint, säger hon och tillägger att det här är första gången som Akademisak Hus skapat den här sortens metodik för att återbruka växter.

Sedan dess har en del av växterna från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet flyttat vidare till bland annat Chalmers medan nya kommit till. Tanken är inte bara att kunna placera ut växterna vid nya byggprojekt, utan att även kunna använda dem vid underhållsprojekt, när det behövs fyllas på i befintliga miljöer.

– I den privata trädgården är det ju inget ovanligt att man flyttar runt växter, men i det offentliga är det inte alls självklart, säger Therese Persson.

Men i strävan efter att minska koldioxidutsläppen blir återbruket av växter ytterligare en pusselbit för fastighetsbolagen att titta på.

– Vi har inte räknat exakt på hur mycket vi sparat hittills i klimatavtryck, men det går ju åt vatten och tid för att driva upp nya plantor och vatten, säger hon.

– … och så alla transporter för att få hit dem, fyller Karolina Ganhammar i.

Hon är fastighetsstrateg på Göteborgs universitet och delar Therese Perssons engagemang när det gäller såväl klimatfrågan som utemiljöerna på lärosätena.

– Hela den här idén om att återbruka växter är fantastisk! Vi vill ju jobba med återbruk på alla plan – genom byggprocessen, när det gäller vilka möbler vi använder och i våra utemiljöer. Göteborgs universitet ska minska sitt klimatavtryck med 50 procent till 2030, så det här arbetssättet kommer absolut vara något som vi vill jobba mer med i våra projekt framöver. Sedan gäller det att göra det mätbart, fortsätter hon.

Och så börjar de två genast diskutera hur man skulle kunna återvinna även utemöbler och hur de ska kunna hitta nya sätt att utveckla det cirkulära tänket tillsammans i läromiljöerna. Kanske skulle man kunna göra en plats på campus som möbleras med återvunna utemöbler på ett lite knasigare vis i en annars väl sammanhållen campusmiljö? Tänk om man kunde använda det som självsått sig också eller om privatpersoner rentav skulle kunna donera plantor?

Bara man börjar tänka i de här banorna så föder det ena det andra, menar de båda. Therese Persson berättar om hur Akademiska Hus tidigare jobbat ihop med biologerna på zoologiska institutionen, som huserar strax intill återbruksparken, för att skapa bra platser för bin att leva på.

– Vi är ju stora parkägare, det skiljer ut oss från andra fastighetsägare, så det vore kul att kunna jobba mer med forskarna som finns här på plats, säger Therese Persson.

– Ja! Det är precis så vi ska jobba och använda alla våra miljöer, inte bara undervisa i våra salar, säger Karolina Ganhammar.

I den privata trädgården är det ju inget ovanligt att man flyttar runt växter, men i det offentliga är det inte alls självklart --------------------- Therese Persson, Markförvaltare, Akademiska Hus

Att grönytorna är viktiga för såväl lärare som studenter är de båda övertygade om. Det är ingen slump att almstriden i Kungsträdgården ständigt lyfts fram i historiebeskrivningen av Sverige, trots att det gått 50 år. Eller att det blev ett sådant liv när träd i allén i Göteborg skulle flyttas för bygget av Västlänken. Vi människor knyter an till träd och växter på ett alldeles särskilt vis.

– Man ser tidsperspektivet; ett träd blir så gammalt. Det kanske var dina förfäder som planterade trädet en gång i tiden. Träden ger distans till vardagliga bekymmer och gör det rofyllt. När du passerar under en trädkrona så stimulerar den dina sinnen, resonerar Therese Persson.

Det finns också forskning som visar att gröna miljöer både sänker stressnivåerna samtidigt som de gör att vi kan prestera bättre. Karolina Ganhammar berättar att studenter på eget initiativ startat odlingar på grönytor vid Samhällsvetenskapliga fakultetens lokaler intill Linnéplatsen.

– Jag tror att grönytorna är ännu viktigare när man har universitetet mitt i stan, och studenterna har berättat att odlingen varit extra betydelsefull nu under pandemiåret, säger hon.

Just i bygget av nya läromiljöer kan det vara en poäng med att plantera redan uppvuxna plantor av flera skäl. När man bygger helt nya miljöer och planterar unga växter blir det lätt många år i början då det mesta ser lite ”pinnigt” ut, innan de hunnit växa till sig. Med fullvuxna träd och buskar får området en mer lummig karaktär från start. Och det är till det lite mer yviga gröna som vi människor gärna söker oss.

– För den biologiska mångfalden är det också viktigt med de stora växterna. Ju större bladverk desto bättre bidrag till den biologiska mångfalden. Men sedan finns det fler fördelar – stora växter tar upp mycket vatten när det kommer kraftiga regn, de tar upp föroreningar, de ger skugga och vila, säger Therese Persson.

Återbruksparken kan bli lite av en eventplats för att visa hur man kan jobba med återbruk. Men för den trädgårdsintresserade skulle den också kunna bli ett besöksmål. Vad finns där nu, har det hänt något sedan sist? Men i rollen som markförvaltare ser Therese Persson parken i första hand som en utvecklingsplats för själva metoden att återbruka växter. Nu gäller det att sprida metoden så att också den kan återbrukas, på andra campus.

– Att återbruka växter är något som ska in i våra campus- och utvecklingsplaner, och blir något som jag tar med mig i mitt uppdrag på Göteborgs universitet – också med andra fastighetsägare än Akademiska Hus. Det här måste vi arbeta vidare med, säger Karolina Ganhammar.