Bostäder av bärande betydelse

                            Över fem miljoner studenter pluggar idag utanför sina hemländer, mer än dubbelt så många som år 2000. En för städer attraktiv grupp som bidrar med pengar och liv där de väljer att studera.
I konkurrensen om dem – vad betyder studentbostäderna?
Följ med till Holland som det senaste året sett den största ökningen av internationella studenter.

                        

The Student Hotel Amsterdam City

Ping, pong, ping, pong… De tre bordtennisborden är alla upptagna och det karaktäristiska ljudet blandar sig med skratt och flams och sorlet från intilliggande restaurangen. Några kompisar har skapat ett mindre party med flaskor som trängs på ett av borden i foajén. Bakom glasrutorna till studierummet sitter flera studenter försjunkna över böcker, under amplar med prunkande växter.
Klockan är närmare elva på tisdagskvällen när jag checkar in på The Student Hotel Amsterdam City i centrala Amsterdam. De knallgula bokstäverna ledsagar mig i vintermörkret. Två extrajobbande studenter välkomnar glatt i receptionen. Informerar om det dygnet-runt-öppna gymmet, om restaurangen som serverar frukost från 07 och om cyklarna som finns till ythyrning. En av receptionisterna, Naomi Halfhide, berättar också att jag kommer preciiiis i glappet mellan terminerna:
— Över 60 studenter åker hem imorgon och dagen därpå kommer ungefär lika många nya. Så vi håller på och förbereder både avskedspresenter och välkomstpaket, säger hon och nickar bortåt bordet omgivet av gula ballonger och med massor av lika gula goodiebags väntande.

Frank Uffen

Frank Uffen är partnerskapsdirektör och en partner inom The Student Hotel

Vi befinner oss i det senaste tillskottet på den holländska studentbostadsmarknaden; ett hotell för studenter. The Student Hotel var först ut när det öppnade med 250 rum i Rotterdam 2012, i Amsterdam West 2013. Våren 2015 öppnade så flaggskeppshotellet på mer centralt belägna Wibautstraat med runt 570 rum i ett gammalt dagstidningstryckeri som omformats till vad ägarna själva beskriver som en jättelik lekplats för ”resenärer, mobila proffs, kreativa nomader, studenter och lokala förändringsskapare”. Konceptet är det samma här som på flera andra ställen; studenter kan hyra hälften av rummen på kortare eller längre tid (som längst två terminer) medan den andra hälften är vanliga hotellrum. Sommartid är alla rum för hotellgäster. Gäster som så här långt på forum som tripadvisor, facebook och booking.com ger stället skyhöga betyg för wellness area, vibe och wifi. I år öppnar The Student Hotel i Florens, Dreseden och Bologna. Planen är att till 2021 har öppnat ett 40-tal studenthotell runt om i Europa.

En av dem som tillsammans med vänner avrundar tisdagen med ett parti pingis är Fanny Kovacs. Hon läser sitt första år på utbildningen i business administration och har bytt en termin av studier hemma i Ungern mot Amsterdam.
— Visst är det dyrt här, jag betalar nästan 1000 euro i månaden och då är vi 13 studenter som delar på ett kök, men det är perfekt när du är ny i en stad och vill lära känna människor. Här är alla i samma situation, säger hon innan hon drar iväg bollen till sin kompis.
Modellen med kombinerat hotell/studentboende har efter öppnandet av The Student Hotel fått efterföljare i exempelvis Casa 400 i Amsterdam. Hälften av rummen är enklare hotell, hälften hyrt ut till studenter, antingen måndag-fredag eller hela veckor eller månader. Maj-oktober är hela Casa 400 ett hotell företrädesvis för backpackers.

Antalet unga människor som väljer att studera utomlands ökar stadigt och är idag fem gånger fler än 1990. En stark motor är utbytesprogrammet Erasmus, som startades 1987 och lanserades på nytt 2014. EU:s mål för år 2020 är att 20 procent av studerande inom högre utbildning ska genomföra en period av utlandsstudier. Men kartan över vart de reser har på kort tid ritats om. Sedan Trump kom till makten har antalet utländska studenter som söker sig till amerikanska universitet minskat med 39 procent. Innan Brexit ens trätt i kraft har ansökningarna från andra EU-länder till universitet i Storbritannien minskat med sju procent. Nederländerna däremot tycks vara en vinnare, här har de utländska studenterna under samma period istället ökat med över åtta procent.
En viktig faktor är naturligtvis att det utanför Storbritannien idag inte finns något annat europeiskt land som erbjuder fler engelskspråkiga program än universiteten i Nederländerna. Befolkningen är generellt väldigt bra på engelska vilket underlättar livet vid sidan av studierna, för en gästande student. Landet ligger också med bekväm närhet till många andra länder i Europa.
Dessutom är Nederländerna sedan länge omvittnat pigga när det gäller studentbostäder.
Som opolitisk ungdomsrepresentant i styrelsen för stiftelsen Göteborgs Ungdomsbostäder reste jag redan sommaren 1992 till Amsterdam för att titta på bostäder för unga. Då handlade det om innovativt tänkande och färre regleringar kring byggande.

Manu Moritz

Manu Moritz, The Class of 2020

På senare år har Nederländerna gjort frågan till sin inte minst genom tankesmedjan The Class of 2020. Den icke vinstdrivande organisationen grundades i Amsterdam år 2011 av Frank Uffen med ambitionen att under den kommande 10-årsperioden radikalt förbättra studenternas bostadssituation, därav namnet.
Målet är att öka professionalismen och kunskapen om studentbostäder, i Europa och utanför. En av deras vägar dit är att årligen arrangera en internationell konferens om studentbostäder. Den senaste upplagan hölls i Lissabon i november 2017. I samband med konferensen släpps också en ambitiös rapport om de senaste trenderna inom studentbostäder.
The Class of 2020 huserar i ett jobbhotell intill en av kanalerna i centrala Amsterdam med gemensam ljus och öppen arbetsyta i markplan.
Här träffar jag Manu Moritz som i likhet med flera i det knappt tiotalet stora team som utgör kärnan i The Class of 2020 har en utbildning i urban planning. Han är 26 år, från Boston – och väldigt intresserad av studentbostäder.
– Med hjälp av google translate läser jag i stort sett allt som skrivs om studentbostäder i Europa. Jag vet rätt väl hur det fungerar i Sverige med många små aktörer på de olika orterna, säger han.

Innan vi går en promenad i centrala Amsterdam och tittar på några av de boenden som finns där berättar Manu Moritz att studenter från ekonomiskt välmående familjer blir fler – i takt med att de internationella studenterna överlag blir fler.  De bidrar på flera vis till de regioner de väljer att studera i, ekonomiskt genom både eget leverne och besökande familjer såväl som kulturellt och kunskapsmässigt. Det gör dem i högsta grad attraktiva för universitet och högskolor runt om i världen.
– Det påverkar såklart också vad som efterfrågas när det gäller studentbostäder. Generellt kan man ändå säga att studenter här liksom på de flesta andra ställen vill bo så centralt och billigt som möjligt - och balanserar pengar mot hur långt de vill cykla. Men de senaste tio-femton åren har önskemålen ökat om mer påkostade och exklusiva boenden, säger han.
 Likaså efterfrågas i allt högre grad ett större omhändertagande av studenterna. Föräldrar vill försäkra sig om att deras barn bor i områden som anses säkra och trygga. De ser gärna att det finns bemannad reception dygnet runt. Det finns idag ett studentboende i Amsterdam där det till och med dygnet runt finns möjlighet att träffa en läkare.
Just det faktum att föräldrar i högre grad kommer på besök, att många av studenterna får hyran betald av sina föräldrar och att de generellt är mer inblandade i barnens studentliv än tidigare är en generell trend – inte som tidigare en tendens enbart hos amerikanska föräldrar. The Student Hotel skriver uttryckligen på hemsidan att en av idéerna när de startade var att ”göra föräldrar delaktiga”.

Regnet hänger i luften. Vinden blåser snål. Amsterdam i januari är inte vidare insmickrande. Vi är flera som kliver av bussen fipplandes med kartan i mobilen och med sökande blick på jakt efter Amsterdam University College. Det är där den stora mottagningen av internationella studenter sker. Oavsett vid vilken institution de ska läsa eller hur de ska bo. Vis av tidigare års erfarenhet med studenter som tappar bort sig och ringer mitt i natten efter nycklar arrangerar nämligen University of Amsterdam sedan ett par år tillbaks en rejäl gemensam mottagning vid de två tillfällen per år när de internationella studenterna anländer. Det är dit vi är på väg, jag - och bland annat 19-åriga Lotta Puhl och - helt enligt trenden - hennes mamma. Lotta har gått ut high school i Berlin och är nyfiken på Amsterdam.
— Jag ska läsa Fine Arts i höst och vill gärna vara i en internationell miljö. Berlin är fantastiskt men jag vill pröva någonting annat och har hört mycket gott om Amsterdam. Idag har jag ett inbokat möte med en person från universitetet, jag ska kolla på universitetets lokaler och inte minst – studentboenden!
Vi stretar vidare tillsammans i snålblåsten mot det coola nybygget med sedumtak som rymmer liberal arts and science. Trots att det innanför entrén myllrar av studenter med stora väskor, föräldrar, grupper av människor med likadana tröjor - går det rätt snabbt att urskilja ett välordnat system. En ur det stora gäng som bär svarta t-shirts heter Jur Kous. Han jobbar med student services vid University of Amsterdam.
— Vi kallar det för biltvättsmodellen. Studenterna får ställa sig i kö till olika stationer i en ordning som vi har bestämt; 1, studentorganisation, 2, cykeluthyrning, 3, holländsk bank, 4, bostadsorganisation och vid station nummer 5 får de nycklar till sitt förbokade boende, säger Jur.
Nästa steg för studenterna är att gå ut och vänta på rätt shuttlebuss som tar dem till sina nya hem. I plasttältet som satts upp på gräsmattan för att skydda mot regn väntar ett 20-tal studenter. En av dem är Emma Maria Lav som i morse landade från hemstaden New York. Håret är blått, leendet brett och hon berättar om hur hon under sommarens backpackande blev förälskad i staden Amsterdam och bestämde sig för att det var dit hon skulle förlägga en termin av sina studier i filmvetenskap.

Emma Maria Lav
» Hitta boende? Det var hur lätt som helst, bara att klicka sig fram på universitetets hemsida. Tusen gånger lättare än i New York! «

Emma Maria Lav , Student, University of Amsterdam

Det där med cykel har hon förstått är så viktigt att hon valde att ta med sig sitt egna cykellås från hemstaden.
– Nu ska jag bara skaffa en cykel också, säger hon och skrattar.
När rätt buss kommer hjälps vi åt att baxa in hennes väskor och drar sedan norrut, mot Amsterdam Noord. Ett gammalt varvs- och skeppsbyggarområde på andra sida vattnet från centralstationen sett. Som i likhet med den sortens områden i många av dagens växande städer idag är attraktivt, med ruff industrikaratär bevarad.
– När jag läste om det tyckte jag att det lät lite som Brooklyn för tio år sedan, lite low key, säger Emma.
Vanligen tar man en färja från centralstationen och är framme i Noord på knappt en kvart. Bilvägen tar det ett bra tag innan chauffören släpper av oss utanför det nybyggda studentboendet.
På fjärde våningen är golven turkosblå och korridorerna långa. På varje dörr är en stor pratbubbla målad i griffelfärg. På dörrarna intill Emma Marias står det skrivet hälsningar kompisar emellan. Kanske ser Emmas likadan ut alldeles strax men än är den kolsvart och oanvänd.
Hennes långsmala rum rymmer både kök och badrum, allt som behövs - utan att behöva samsas med andra. Också utan den hjälp på traven i det sociala livet som det innebär att exempelvis dela kök. Emma Maria Lav verkar glad och säger att det är fantastiskt. I mina ögon känns det sorgligt anonymt och lätt att bli sittande ensam med all bekvämlighet bakom sin dörr.
En kort promenad från Emma Marias hus ligger den k-märkta lastkran som gjorts om till hotell Faralda och sedan 2014 erbjuder tre sviter högt över hamnområdet och intill ligger de ruffiga containers som rymmer en av Amsterdams mer omtalade restauranger Pllek – kort sagt det där Emma Maria kanske menade med Brooklyn för tio år sedan.

Erwin Hurenkamp

Erwin Hurenkamp

Här ligger också ett litet vindpinat område bestående av några längor med blå, vita och orange containrar staplade i tre våningar och försedda med panel. Att regnet piskar förhöjer inte det lite skräpiga och ogästvänliga intrycket. Men när Erwin Hurenkamp kommer hastande med matkassar och jag förklarar mitt ärende bjuder han självklart in mig på te i hans lya. Han kommer från södra Holland och läser litteratur. Efter drygt tre år i lägenheten är den hur ombonad som helst. Och rymmer allt: kök, badrum, soffa, matbord och dubbelsäng. I och med den egna dörren och köket räknas Erwins hem som egen bostad och han är därmed berättigad till bostadsbidrag. De ursprungliga 450 euro som hyran ligger på blir efter bidraget bara 300 euro. Och han stortrivs.  När flyktingströmmen ökade för ett par år sedan bestämde fastighetsägaren DUWO, det största motsvarande allmännyttiga bostadsbolaget, att varannan lägenhet som blev ledig skulle gå till flyktingar istället för studenter. Sedan dess är boendet en blandning. Visst kan det bli problematiskt när vissa hyresgäster vill plugga och andra mest grilla men konflikten uppstår lika gärna på rena studentbostäder och i stora drag tycker Erwin Hurenkamp att boendet fungerar väl.

Medan det holländska mörkret faller tar jag tunnelbanan knappt en kvart till Uilenstade. Norra Europas största campus där mer än 3000 studenter bor. Jag föreställer mig att området med nödvändighet kommer att kännas anonymt och överväldigande. Men när jag passerat den jättelika skylten som löper längs marken på ett vis som känns amerikanskt och slår in på gångvägen som leder genom campus blir jag överraskad. Tvåvåningshusen som inleder området ger snarare småskaligt trivsam radhuskänsla. En pub, en väldig sportanläggning med gym - och mitt på campus brinner en lägereld i form av ett konstverk och det lyser vackert i mörkret.

Campus Uilenstade

Campus Uilenstade

Onsdagen blir torsdag på The Student Hotel. Den irländske bartendern och baristan slänger lättsamt käft i frukostmatsalen. Undrar hur dagen varit och önskar någon annan lycka till. De allra flesta av hotellets studenter äter sällan i restaurangen men det händer att studenter bor med helpension.
Innan jag återvänder till Sverige drar jag nytta av det tättbefolkade landet med de korta avstånden och smidiga kommunikationerna: Efter 19 minuters tågresa är jag i lilla Utrecht för att få en glimt av också deras studentbostäder. Några spektakulära hus har jag tidigare sett på bild, andra får jag syn på under min promenad genom Campus Utrecht en bit utanför stadskärnan: En väldig och rätt ogästvänlig koloss byggd som en triumfbåge. Det 15 våningar höga iögonfallande huset som helt rimligt kallas confetti. Och inte minst, det visserligen lite hårda men fantastiskt fina, asymmetriska studentboendet helt klätt i blått och vitt kakel. Även i Utrecht arrangerar universitetet gemensam mottagning och utlämnande av nycklar.  Utanför just kakelhuset ringlar kön lång denna förmiddag av studenter med stora väskor – och i vissa fall även medföljande föräldrar.
Längst bak i kön står Frida Furebring med sin pappa. Hon läser till vardags personalvetarprogrammet i Lund och har valt att byta sista terminen mot studier i Utrecht.
– Det finns helt andra och väldigt specifika kurser här som inte finns hemma, säger hon. Dessutom har vi familjen en koppling till staden.
– Vi bodde här ett år när Frida var liten, säger hennes pappa. Jag var föräldraledig med henne medan hennes mamma gjorde en postdoc. Det är väldigt spännande att komma tillbaks och få se hur staden förändrats.
Boendet tycker Frida var enkelt att lösa. Några klick via universitetets hemsida och hon hade bokat ett rum på 13 kvadratmeter med delat badrum och kök för 500 euro per månad.
– Rätt mycket pengar med det är bara fem månader och var väldigt smidigt, säger hon.

Väl tillbaka i på The Student Hotel i Amsterdam är golvet i foajén strösslat av guldfärgad confetti från dagens välkomnande av terminens nya studenter. När jag checkar ut är personalen i receptionen i full färd med att nåla upp polaroidbilder på var och en av de nyanlända, med respektive namn under.
– Vi vill att våra studenter ska känna sig väl omhändertagna och välkomna, säger Naomi Halfhide