Containrar byggs om till bostäder i studenternas Köpenhamn

En kvart med cykel från Köpenhamns centrum, i det som i slutet av 1800-talet var ett myllrande varvsområde, flyter sedan några år tillbaka sex stycken donut-inspirerade enheter byggda av ett betongfundament och sex uttjänta containrar vardera. Varje container är inredd som en eller två lägenheter med eget badrum och kök. Utanför panoramafönstren tornar Köpenhamns silhuett upp sig och tvärs över kanalen sitter den lilla sjöjungfrun tryggt på sin sten.

Tydligt hållbarhetsfokus

Urban Rigger heter det här projektet som startades av BIG, Bjarke Ingels Group. Första enheten stod klar 2016. I mitten av varje enhet finns en gemensam uteplats och i en av de senast byggda finns även gemensamma ytor under vattenytan. Det här är ett boende där självklart läget på vattnet, containrarna och ett tydligt hållbarhetfokus gör starkt intryck.

Ett par mil därifrån, i Lyngby, ligger Basecamp. Det är kanske inte lika innovativt, men här ligger i stället fokus på gemenskap och de allmänna ytorna. Bor du här får du tillgång till gym, lånecyklar, bio och festlokal. Det finns en bemannad reception och tanken är att du ska kunna få lejonparten av den service du kan tänkas behöva på plats. Lite som en one-stop-shop.

– Basecamp ligger nära det tekniska universitetet och tunnelbanan, medan Urban Rigger är ett mer småskaligt och hållbart projekt som byggts ut etappvis, säger Susanne Malmgren, chef för studentbostäder på Akademiska Hus.

Skillnader länder emellan

Hon tittar fortlöpande på olika typer av studentboenden runt om i världen för att hitta inspiration till utvecklingen på hemmaplan. Hennes bedömning är att studentbostadsutvecklingen ligger tio år längre fram i USA och kanske fem år längre fram i Storbritannien jämfört med Sverige.

– Det hänger ihop med den känsla som ett lärosäte och campus har där – vilken i sin tur hänger ihop med deras betalmodell. När studenten kommer in på ett college lever hen sitt liv 24/7 där och lärosätet vet att det ger studieresultat, koncentration och en färdig examen. Därför är amerikanska/brittiska universitet intresserade av bostadsfrågan och campusmiljön. Det finns fler ingredienser som är utvecklade, som att till exempel tussa ihop studenter med liknande intressen i samma boenden och arrangemang av kvällsevenemang av olika slag. De tar hand om studenten – bostadsaktören och universiteten tillsammans, säger Susanne.

Om de amerikanska och brittiska förlagorna skapat hela städer kring universiteten, så visar de danska exemplen något helt annat. Där blir det enskilda boendet snarare ett litet universum i sig. Susanne medger att hon var lite skeptisk innan hon kom till Urban Rigger.

– Jag var trött på alla de initiativ som tagits i Sverige genom åren där man tänkt omvandla fartyg till studentbostäder. Det har vi haft försök med i 15 år, men det blir aldrig någonting. Vi klarar inte av det. Våra byggregler är, som jag uppfattat det, inte förenliga med de container- och fartygsfundament som Urban Rigger har vid kajplats. Där kan vi se att Danmark har en helt annan öppenhet i sina regelverk för att testa för att komma fram till vad som är bra, fortsätter Susanne.

Hon berättar om hur studenterna fått vara med i processen och komma med åsikter om utformning. Och inte minst om de fina innergårdar som skapats.

Här blir också skillnaderna mellan regelverk tydliga. I Sverige måste alla nya boenden vara tillgänglighetsanpassade, så inte i Danmark.

– Vi kan erbjuda tillgängliga boenden för alla som behöver det. Men vi skulle också vilja kunna erbjuda mer prisvärda, smarta boenden för dem som inte har de kraven, säger Susanne. Hon menar att regelverken helt enkelt skulle må bra av att ses över igen.

– Det är ju också så att våra rekommendationer för byggregler utgår från 50-talets kärnfamilj, där en person stod och lagade maten. I dag måste vi titta på bostäder utifrån att många olika personer ska kunna bo där, inte bara kärnfamiljen. När vi planerar utgår vi från sex personer och då behövs andra funktioner än tidigare – ytor för mindre såväl som större samtal till exempel.

Susanne pratar om samlad miljöbelastning och att samutnyttja. Det är tankar som går igen i de danska exemplen. Hon gillar de fina gemensamma ytorna i Basecamp och att de kan bidra till att den boende känner sig omhändertagen. Hon tycker att det också skulle vara spännande att testa att skapa boenden med ett större tjänsteutbud, som i Basecamp-exemplet.

– Det tittar vi nyfiket på. Men vi har inte nått så långt när det gäller det i Sverige. Kanske är det inte den svenska modellen. Vi är lite rediga; du får lära dig att städa efter dig själv. Vi ser att Danmark har en annan marknad för detta, säger Susanne.

Martin Johansson håller inte riktigt med. Han är affärsutvecklare på Basecamp i Danmark, men med placering i Sverige. Om 1,5 år ska Sveriges första Basecamp slå upp portarna i Malmö.

– Svenska studenter är ute och reser och pluggar utomlands och anpassar sig till systemet där, så varför skulle det inte funka här? Dessutom har vi många internationella studenter på våra boenden, säger han.

"Good to go"

Martin beskriver konceptet som att du kan komma med din resväska, packa upp och vara ”good to go”. Rummet är fullt möblerat och internet ingår, liksom de gemensamma ytorna med reception, lounge, kafé, festlokal, gym och så vidare. Kärnan är att skapa en gemenskap och sociala aktiviteter.

Du ska lockas ut ur ditt lilla sammanhang till ett större helt enkelt. Men egentligen är den tanken inte ny, menar Martin. Han pekar på att de studentboenden som byggdes på 60- och 70-talen kunde ha gemensamma vävstugor och tv-rum.

– Det försvann på 80- och 90-talen men får en revival nu när det är stort fokus på studenters mentala hälsa. Titta på hur det funkar på Basecamp i Danmark – de som jobbar i receptionen kan namnen på alla som bor där. Det kan tyckas vara en fånig grej, men varenda gång du kommer hem har du någon att morsa på. Aktiviteterna syftar till att locka ut studenterna ur social ensamhet i en situation då de kanske flyttat till en ny stad, inte känner någon och är stressade över studierna.

Mat och städning ingår däremot inte i dagsläget. Kanske blir det något att testa framöver.

Satsningar på gemensamma ytor och aktiviteter kostar förstås. Hyran i Malmö är tänkt att landa någonstans runt 7 000 kronor vid inflyttningen 2023.

Så vad säger studenterna själva? Oskar M Wiik är vice ordförande i Sveriges förenade studentkårer, SFS. De ser positivt på innovativa sätt att bygga och bo förstås, menar han.

– Det är också något som känns väldigt relevant med tanke på målgruppen. Studiemedlet har däremot en gräns och det har även belopp för hur mycket du faktiskt får tjäna som student med studiemedel. Boende med lägre prislapp än det generella beståndet är därför viktigt för att studenter ska kunna fokusera på sina studier och att vi i framtiden slipper eventuella vakanser när studenter inte har råd att efterfråga all nyproduktion, säger han.

Han vill, precis som Susanne Malmgren, att byggreglerna ses över. Att det blir billigare att riva och bygga nytt än att bygga om känns varken hållbart eller innovativt, tycker han.

– Jag sitter inte på expertisen för att kunna säga hur de ska förändras, men en tumregel i den här typen av översyn ska alltid vara att studenter inte ska bo sämre än andra. Här tror vi på offentliga stimulanser som investeringsstödet, om än ett visst förändrat sådant, för att kunna hålla nere hyresnivåerna och samtidigt möjliggöra för innovativa lösningar för studenter, säger Oskar.

Han understryker samtidigt att det är spännande om man kan hitta sätt att bygga in hälsofaktorer i boendena.

– Studenter uppger en sämre psykisk hälsa än den övriga befolkningen, det finns därför stor anledning till att se över hur studentbostadsaktörer kan bygga bort ensamhet och göra det så enkelt som möjligt att vara student, säger Oskar.